Jag klarar inte detta ensam!
Ne. Så känns de nu. Jag klarar inte detta själv! Vad har hänt med min häst? Vill att han ska va sig själv :(
Jag måste ha hjälp! Funderar på att börja träna för min kusin redan nu, och låta henne rida honom också. Tänkte göra de först när han fått upp konditionen och kommit igång med galopp och allt. Men detta går bara inte. Det känns som jag får en kniv i hjärtat varje gång han beter sig konstigt, för sån va han inte FÖRUT!
För er som inte vet så va Boffe utlånad på foder i 1,5 år. Det var meningen att dom skulle köpa honom men när det väl kom till krita ville jag inte (som tur va!). Vi hade kontakt med dessa människor och dom berättade hur bra boffe mådde och bla bla bla. Av en ren slump fick jag hästsuget tillbaka och bestämde mig för att hälsa på Boffe. Och vilken mardröm det blev...
Det var kväll, mörkt och geggigt. Vid hagen möttes jag av en genomblöt, lerig häst som inte ens rörde på öronen när jag kom. Han bara stod och hängde. Jag gick in i hagen för att hälsa på honom och märkte så klart direkt att han inte mådde bra. Kände lite på benen på honom, och fick ett hugg i armen som tack. Tog av täcket och kände att han va alldeles benig. Jag tänkte: "Vad i helvete...?" Men de fanns inte så mycket jag kunde göra. Tänkte, dom kommer väl och tar in honom snart. Så jag bestämde att åka dit dagen efter när de va ljust.
När jag kom dit dagen efter stod Boffe kvar på precis samma ställe och såg precis likadan ut. Jag gick in i stallet för att kika, och det såg precis likadant ut. Han hade inte vart inne. Gick in i hagen för att hämta honom och hörde hur det kurrade i magen på honom, som bara den! Han hade INTE fått mat heller?! Vid det laget kokade det i mig. Men värre skulle de bli... När jag ställde honom i stallgången och tog av täcket igen... Det va värre än jag trodde. Får tårar i ögonen bara jag tänker på det. Det fanns ingen häst kvar. Hela ryggraden stack upp från manken ända till svansroten. Skuldrorna va spetsiga och stack ut. Skinnet på bogen bara hängde. Rumpan va kantig som en tärning. Ansiktet var urmärgat och ögonen ledsna. Han va uttorkad och hade ingen energi alls.
Inte nog med det. När jag lyfta på hovarna hittade jag en mindre mysig bärrandsröta, och på bakhoven va det ett konstigt hål som senare visade sig ha vart en hovböld...!!!?!?!?! VILKA JÄVLA SVIN! Hur kan man missa att ens häst haft hovböld?! Jo, man skiter i att kolla till den..
Det visade sig också att Boffe inte blivit riden senaste halvåret och att tjejen som hade honom hade ljugit för sin pappa när hon påstått att hon åkt till stallet men inte gjort de.. Det visade sig också att han fått äta "gräs" i hagen tills mitten på oktober... Haha, vilket gräs?
Att tillägga är också att det fanns en ponny i samma skick som dom också hade på foder.
Jag krävde tillbaka honom med omedelbar verkan. Nyhemflyttad från stockholm, nyopererad och arbetslös fick jag nu en häst att ta hand om.
Nu tror man att de inte kan bli värre, men de blev de, när min kusin ringde och sa "jaha, du ska sälja boffe nu? Jag såg annonsen på blocket." VAAAD III HEEEELVEEETE!??!?! Dom asen hade lagt ut en annons på MIN häst! Tacka gudarna för att jag åkte dit den där kvällen.. Senare samma dag va annonsen borta, konstigt? Konfronterade dom och frågade vad dom höll på med. Pappan svarade "Ne de vet jag inget om.. Men det är en tjej som vart och smygridit Boffe, kanske va hon". Pucko. Fy fan vilka jävla svin de finns.
Som ni förstår så är det inte konstigt att Boffe är som han är nu. Han har ju blivit misskött som bara den och tappat allt förtroende för människan. Han har blivit förstörd i munnen, antagligen för att hon ridit med bara bettet. Hon har inte krävt något av honom, han har fått som han velat hela tiden vilket betyder att det blir krig varje gång jag vill gå åt ett håll och han åt ett annat. Min myshäst som jag alltid låg på i hagen ville inte att man skulle ta i honom, de va de ju ingen som gjort på evigheter..
Senaste veckorna har han börjat bli jätte osäker också. Han har aldrig vart rädd för något förut.. Men nu är han rädd för snö, brunnar, diken, katter, ja allt möjligt!
Så nu har jag bara tappat hoppet typ. Jag vet, det tar tid. Men de känns inte som jag har den tiden, jag vill att han ska va sig själv NU! :( Visst, de har blivit lite bättre, de har de. Men när de sedan går åt pipan helt plötsligt igen blir jag så ledsen! Men jag får väl skylla mig själv, det är ju trots allt mitt fel, det va ju jag som lämnade bort honom...
uscha, förstår att det måste kännas förfärligt!! :( Och jobbigt att han inte är den han tidigare varit, men när han börjat må bättre fått tillbaka tilliten till dig kommer nog allt bli bra som förut igen. men det klart att det är jobbigt, det förstår jag. :( Det är ju inget som blir bra över en dag precis..
hittade till din blogg av en slump när jag sökte på ridtravare ..
Vilken fruktansvärd historia med din häst :(
Har en kompis som lämnade bort sin häst på foder och fick hem den i typ samma skick som din ! Vilka rötägg det finns .
Hoppas du "får tillbaka" din häst som han var , men det kan komma flashbacks för honom likaväl som för dig !
Kämpa på ... Kram
Ja, hur fasiken är man funtad... Hur gammal var personen som hade Boffe? Man blir ju lite mörkrädd!
En tjej i mitt stall råkade ut för samma sak, hon polisanmälde dom för vanskötsel och djurplågeri, även om det inte händer så mycket så kan det iaf stoppa dom från att skada fler djur...
Kämpa på, det kommer bli bra! Det lovar jag!
Haha.. fan vad jag ligger i på kommentarerna men jag är sjuk och har lite att göra, sen tycker jag att just ridtravare är väldigt intressant och det är så roligt att det är fler tappra människor som håller på med dessa underbara hästar.
Jag hade en ridtravare på helfoder för något år sedan (sköter en ridtravare och en hopphäst just nu).. Hon hade dock gått på travet och startat något lopp.
Vi började med att bygga upp förtroendet genom att jobba mycket från marken med NH-övningar och ta det lungt, hon litade inte riktigt på människor och jag visste ju inte så mycket om henne. Ifall hon haft några skador och så.
Det var en kompis till mig som först tog henne men som sedan inte vågade göra något med henne så jag tog över och föll pladask för denna dam.
Vi tränade mycket NH och började bygga muskler genom att vara ute i skogen och klättra mycket. Pysslade om henne mycket och borstade och bara kliade på tjejen flera timmar per dag. Hon var mycket stel i sidorna vid ridning så jag red mycket på stora volter med ganska halvlånga tyglar och ledde mycket för att mjuka upp henne. Vi tränade mycket i skogen, utanför stigarna för att hon skulle få lyfta benen för stubbar och stenar och slingra sig fram och mjuka upp sidorna och samtidigt bygga muskler.
Hon var mycket känslig i munnen och jag varvade mellan hackamore, tredelat bett och ett special som jag inte kommer ihåg namnet på. Jag red mycket barbacka men det var för att hennes sadel inte riktigt passade och hon hade, precis som många andra travare, en känslig rygg och blev öm i korset om man ridit för mycket med sadeln i början då hon inte hade så mycket muskler. Jag köpte sen en gelépad som funkade mycket bättre (för henne) än fårpadden jag hade tidigare. Lite fulare men hon slapp ha ont.
Hur som helst, jag drar iväg med denna historia. Efter mycket träningar för diverse människor och arbete blev hon otroligt fin och följsam, hon arbetade i form i alla gångarter och taxerade bra inför hinder. Vi hoppade 80 cm på bana sista månaden jag hade henne och hon gnäggade alltid när jag kom till hagen och vi växte ihop mer och mer. Jag fick mycket bra kritik av de som följt vår resa och de kom och sa att det var en helt annan häst och så, men det var det ju inte, det var bara en häst som behövde kärlek och någon som tog sig tiden för henne..
Det jag skulle komma med i denna historia var att jag inte fick ha kvar henne för mina föräldrar då jag inte skötte skolan utan bara stallet så hon fick åka tillbaka till sin ägare........ Efter 1000 liter tårar och sorg så for jag och hälsade på henne hos ägaren.. jag gick till hagen och ropade.. hon bara stod där, lyfte inte ens örat.. hon hade täcke på sig trots värmen och jag såg ju att hon var så tunn i kroppen.. vi tog ut henne från hagen och jag gick fram, då reagerade hon och mullrade lite åt mig men hon blev sedan på helspänn och hispig.. det var inte den hästen jag lämnade ifrån mig.. jag kollade ner på hovarna och såg att hon tappat två skor så jag sa till ägaren "ja.. hon är ju duktig på att trampa av sig skor.. he..he.... :S" varpå ägaren säger "vadå? nejnej, här har då inte tappat en enda sko!!" jag gav henne en min och sa "tjaa.. hon har ju tappat två nu.." och kvinnoaset säger "va? öh jaha.. ja det måste hänt idag.." men nej, så var det inte, det syns om en sko tappats samma dag eller för två veckor sedan.. hur som helst, jag kunde inte ta henne igen men de satte ut henne på blocket, det stod att hon kunde msv dressyr och hoppnig... eh? nja. Jag fick höra att det var en ridskola som tagit henne men att de skickat iväg henne då hon inte höll måttet som det stod i annonsen och sedan har hon bara åkt vidare från fodervärd, till fodervärd. Jag har mått så fruktansvärt dåligt över detta och inte vetat vart hon tagit vägen... men jag pratade med kärringens dotter för två månader sedan och nu är hon hos en kvinna som har skyddat nummer och hennes mamma ville inte ge det till mig.. men dottern sa att hon haft min dam i två år och att hon kommer nog stanna där tills hennes dagar är över. Hon är 20 år nu. Jag kämpar ännu med att få tag på hennes nummer så jag får fara och se så att hon faktiskt har det bra... så var glad över att eran historia har ett lyckligt slut iaf! Jag kämpar vidare...
