Vad tycker ni om hästterapi? Jag har inte funderat så mycket på de innan, men nu de senaste har jag läst en del på internet och även sett de på tv. Jag har egentligen inte fattat de förut, men "hästterapi" funkar faktiskt. Jag har kanske inte utfört de på "rätt" sätt, och egentligen kanske man inte ens kan kalla de för "hästterapi", men Boffe har hjälpt mig jättemycket det senaste.

För er som inte vet så har Boffe vart utlånad på foder tills i november när jag tog tillbaka honom. Då hade jag absolut inte råd att ha häst. Min pojkvän och min bästa vän har sedan dess frågat "varför gör du dig inte av med hästen?! Du har ju inte råd!" Dom är inga hästmänniskor kan man säga. Mitt svar va "Det är som terapi för mig". Först då förstod jag att de va precis de jag behövde i det läget, Boffis alltså.

I början på oktober förra året blev jag akut sjuk. Ambulansen kom på två röda sekunder, jag fick lustgas, morfin, sprutor hit och sprutor dit. Dagen efter låg jag på operationsbordet. Jag har aldrig haft så ont i hela mitt liv, och jag övervann till och med min sjukhusrädsla för att de skulle sluta. Kommande veckorna va tuffa. Även om det inte var en stor operation så kändes de som om mitt liv låg i en burk och någon tog en slev och rörde om i den. När jag började bli frisk så insåg jag att jag inte levde de liv jag ville leva. Jag hade nyligen flyttat till Stockholm för att "bli nåt". Men de va inte jag. Jag började sakna den gamla Felicia, den hästgalna lantis-tjejen. Så jag flyttade hem.

Det bästa som kunde hända mig då va att få tillbaka Boffe. Då hade jag inte bara mig själv och mina problem att tänka på. Han va sjuk, svulten och skulle inte överlevt 2 veckor till i den situationen. All den kraft, energi och kärlek som jag gav honom för att han skulle bli frisk har jag fått tillbaka x1000. Vi gick igenom de tillsammans, fattar ni vad jag menar? Det har stärkt våra band enormt! Vi känner varandra utan och innan. Jag kan läsa honom som en bok, och han mig. Han återspeglar allt jag gör, och de får mig att förstå hur jag faktiskt är! Om jag är sur, blir han sur, om jag är glad och kärleksfull så blir han de också. =)

Tänk på de, hästar, och djur över huvud taget är experter på all läsa vår energi. Om du mår dåligt så kanske katten tar avstånd från dig, men den kan likagärna hoppa upp i knät på dig för att försöka få dig att må bättre.

Jag känner mig inte riktigt som mig själv än. Jag vet inte vart jag skulle vart idag om de inte vore för Boffe, han ger mig en anledning att inte ge upp!

Mitt hjärtas prins


Vad tycker ni? Har jag rätt?